Nu blev jag upprörd,tittade på svt2 en debatt om Surugat mammors vara eller inte vara i Sverige.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det där,jag tänker... Visst jag förstår att egna barn står högst på önskelistan för ett par som länge längtat och önskat...

Jag är inte dum!

Men är det verkligen så att man ska ha egna barn till varje pris?

Tänker på alla barn så som jag själv var, ett barn som inte har någon som tar han om dem, alla adoptiv barn...

Både utlands- och svenska adoptiv barn..

Får ångest när jag tänker på sånt här.. 

Själva idén med surrugat mödrar tycker jag är helt okej, sen kommer det massa om och tänk om... Åh vad kommer hända med alla barn som föds som ingen vill kännas vid??

Säg mig vad tycker du?

Vet att de inte är ett dilemma riktat mot min person, jag är dock väldigt intresserad av frågan..  Har funderat väldigt mycket kring såna frågor på senaste tiden.. 

Nåja nu ska jag försök lugna mig och få min skönhets sömn, attan att jag skulle få på svt2 och blev liggande att glo på det..

Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem de är <3

Nu blev jag upprörd,tittade på svt2 en debatt om Surugat mammors vara eller inte vara i Sverige.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det där,jag tänker... Visst jag förstår att egna barn står högst på önskelistan för ett par som länge längtat och önskat...

Jag är inte dum!

Men är det verkligen så att man ska ha egna barn till varje pris?

Tänker på alla barn så som jag själv var, ett barn som inte har någon som tar han om dem, alla adoptiv barn...

Både utlands- och svenska adoptiv barn..

Får ångest när jag tänker på sånt här.. 

Själva idén med surrugat mödrar tycker jag är helt okej, sen kommer det massa om och tänk om... Åh vad kommer hända med alla barn som föds som ingen vill kännas vid??

Säg mig vad tycker du?

Vet att de inte är ett dilemma riktat mot min person, jag är dock väldigt intresserad av frågan..  Har funderat väldigt mycket kring såna frågor på senaste tiden.. 

Nåja nu ska jag försök lugna mig och få min skönhets sömn, attan att jag skulle få på svt2 och blev liggande att glo på det..

Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem de är <3

Råkade bli över modig i dag, tänkte jag skulle bara lämna några papper och så tog jag Örjan (bilen) och gjorde ärendena...  

Tänkte nä fan jag besöker älsklingarna på hunddagis oxå, sagt och gjort. Var inte där särskilt länge, men andeles för länge för min mage tydligen har ont nu, men det är inget lite värktabletter med krut i inte kan fixa hehe

Får helt enkelt ta det lugnare i morgon, ingen idé att stressa.. Det blir inget bra alls..

I morgon kommer min älskade lilla syster ner, oj så mysigt det ska bli. Hon och de två små flickor som tillsammans med min lilla hund håller mosters hjärta <3

Våran mor ska få ta bilder på oss har jag tänkt mig. Saknar min syster, hennes gubbe och ungarna mycket när det går för länge mellan varven liksom..  Åh det gör det enligt mig ALLTID!!!

Nåja det var allt från Lindolandien i dag.

Glöm inte det finns någon där ute som älskar dig du kanske vet vem den är  <3

Nu ska jag bara testa att blogga & se hur det blir, så jag skriver inget dumt ! <3

Linda, jag älskar dig! Finns här för dig ! För evigt! <3

Puss, puss!

// Tuula

Tänkte alla är ju faktiskt inte intresserade av min Gastro by pass så jag väljer att del ge er detta i min blogg :)

Första natten hemma efter op har varit helt underbar..

Sovit som en prinsessa och inga mariner som piper eller blodtryck och sockervärde, blodstatus och allt det dära...

Är förstås väldigt tacksam att de gjort allt detta för mig, naturligt vis är jag det!

Skötersker, underskötersker, städare, med paienter och doktorer. Tack!

Från djupet av mitt hjärta tack. <3

Smärta har jag lite i bland men det hör till ju, har svårt att tro att någon som gör ett ingrepp i kroppen, slipper ont... Fast det går ju över!

Maten då? Kan man undra, jo då jag äter inte mycket innan jag blir propp mätt..  

Frukost nu: Proviva 1 dl                                    Förr: Bacon, macka och yoggi, kaffe 

Mellan mål nu: 1 dl mixade bär                       Förr: Snickers eller nåt annat gott hehe om jag över huvutaget åt nått!

Lunch: soppa 1 dl                                                   Förr: Ska man äta det med??

MIddag nu: Varm soppa 1 dl                             Förr: Kebab, pasta, pizza, husman i massor!

Kvällsmat nu: proviva eller smootie 1dl       Förr: Kaffe, te, macka, godis i bland (ofta inget där heller) 

Som ni märker var min mathållning inte den bästa trots min diabetes, jag har ett mång årigt matmissbruk bakom mig och en livsstils förändring framför mig!

Om/när jag blev ledsen åt jag (gärna choklad) och drack mängder av Cola + att jag rökte som en besatt! 

Om/när jag blev glad åt jag massor (gärna choklad,annat godis och chips) 

Mat blev alltså min tröst, mat och godis svek mig aldrig. Det visste jag sen tidig ålder. Det svek mig aldrig! (Fast det var ju jag som svek maten) 

Kan ske ska förklara hur jag tänker med maten... Jo mat är ju det godaste som finns och det finns de som kan laga den nyttig och god. Mat kan bli farlig då man som jag inte brukar den rätt. 

Lite som en bli i en full människa våld.. 

Tänker att bilen är ett jätte bra redskap, när den framförs som den ska, av någon som har koll. Gör den inte det så är den livsfarlig, att träffas av en bil som gång trafikant kan med föra livsfara! 

Fanns en kampanj när jag var liten som hade som slogan: - Bilar är hårda, barn är mjuka-

Lite samma grej enligt mig :)

Så där ja nu har jag fått skriva av mig lite kommer mera sen :)

Glöm inte, det finns någon där ute som älskar dig, du kanske vet vem den är.

Kram Linda

Jag är inte typen av människa som tycker synd om mig själv särskilt ofta.. 

Jag älskar mig med min fel och brister. Jag bryr mig inte heller om vad andra tycker om mig.  

Med ett par undantag, mina vänner..

Fast det är klart tror de på ont förtal och inte frågar mig om saker och ting är det ju inte mina vänner...

Börjar bli grymt nervös inför op nu... MIn tanar far överallt och ingenstans, jag ber er vänner och alla i min närhet ha översende med mig, jag är överdriver lätt stött..  

Kanke kan tyckas konstigt att jag valt att bli singel, inför op och allt. Men det valet var lika enkelt som valet att kämpa för att bli av med diabetesen, höftvärken och ryggvärken, samt min vikt. 

Jag är ingen liten tjej och eftersom jag inte är det så kommer krämporna... Min topp vikt låg på 147 kg. 

När jag satte i gång prossesen att gå ner i vikt, vägde jag 128kg. 

Nu i dag väger jag 115.6 kg och är redo för min op. 

Att bli singel mitt i allt berode mycket på jag sakna det stöd jag behövde/behöver + en massa annan skitt som är mellan honom och mig. 

Jag sattsar på mig själv nu... 

Jag är värd det, skulle jag råka träffa den rätte mannen på vägen har jag massor av kärlek att ösa på honom och önskar att han gör det på mig oxå! 

Vill ha nån  som jag kan skämma bort och som skämmer bort mig <3

Så här ligger det till, jag kämpar för att finnas kvar, så länge min hund lever ska hon ha kvar sin "mamma" rörlig och redo att kunna ta henne på långa promenader utan bli liggande sen med trasiga höfter och ond knä ovh en rygg som sagt upp sig på 1900 talets slut hehe

Dess utom är jag så jäkla nyfiken på att se min älskade syster döttrar växer upp, de betyder så mycket för mig, jag älskar dom, nu och alltid!

Älskar min syster nått så van heligt mycket oxå! 

Familjen betyder mycket och vännerna med!!

Jo vilket kärleks dravell det blev så här på alla hjärtans dag <3

Ha det bäst.

Glöm inte, det finns någon där ute som älskar dig du kanske vet vem den är :)